Intresset för andlighet och de existentiella frågorna kring liv och död växer. Det är tydligt. Egentligen är det väl självklart. Finns det något som alla människor någon gång möter så är det frågorna om livet fortsätter efter den fysiska döden.
Många vet att jag och min familj fick starka bevis på att livet fortsätter efter den fysiska döden då vi förlorade vår yngste son. Det har jag skrivit om i min bok Beviset – Livet fortsätter efter den fysiska döden.
i slutet av maj 2024 gick en film upp på svenska biografer som heter Sidonie i Japan, i regi av
Élise Girard.
Det är en bedårande vacker film från Japan med vyer från Kyoto, Osaka och flera andra platser som är helt förförande för alla Japan-älskare. Samtidigt är berättelsen övertydlig och i många detaljer en förutsägbar kärlekshistoria. Samtidigt är den unik i bildspråket och regissören vågar låta bilderna vara stilla och ge oss tid att känna in människorna, naturen och tankarna. Huvudpersonen i filmen
En av filmens största behållningar för mig var att huvudpersonen Sidonie Perceval, spelas aV Isabelle Hupperts, är en etablerad fransk författare som bär på en djup sorg efter sin sedan länge avlidne make. Sidonie har slutat författa efter att hon förlorat sin man. Sorgen är för djup. Av någon anledning hon inte själv riktigt förstår har hon tackat ja till att komma till Japan i samband med en nyutgivning av hennes första bok.
När hon är i Japan dyker hennes avlidne make upp och visar sig för henne och pratar med henne. Det är bara hon som kan se honom. Hon berättar för sin förläggare om att hennes avlidne make visar sig för henne. Förläggaren blir inte alls förvånad utan konstaterar bara att: I Japan vandrar den synliga världen sida vid sida med den osynliga världen.
