Först advent är en speciellt helg då många, många vill gå till kyrkan. Fakta är att gudstjänster och konserter Första advent ofta lockar ännu fler än julens gudstjänster.
Det är stämningen och de traditionella adventspsalmerna och sånger och ljusen som tänds som lockar. Bland annat. Första advent har ett budskap om att ljuset är på väg.
Människor, troende eller inte, vill ofta ta del av budskapet från Första advent.
Men det verkar inte som att Svenska kyrkan är särskilt mån om de som inte har hälsan nog att ta sig till kyrkorna. Kolla på hemsidan för Svenska kyrkan. Det gjorde jag. Där finns ingenting på deras förstasida om var man kan uppleva en gudstjänst eller konsert online Första advent. Hur kommer det sig?
Söker man vidare, klickar runt och tar sig till kalendern då går det att hitta flera kyrkor som ska gudstjänst och/eller konster digitalt under Första advent. Men det går inte att klicka någonstans för att se sändningen.
Borde inte Svenska kyrkan vara lite extra mån om den som inte kan ta sig till kyrkan? Måste man vara enormt tekniskt skicklig för att hitta sändningarna?
Vad är en människas värde?
I vårt västerländska, så effektiva samhälle, är det många människor som inte räknas med, som mer eller mindre placeras på undantag. Till exempel gäller det äldre människor och om det dessutom har någon demenssjukdom tappar de helt värde från samhället. Det är sorgligt och bedrövligt av många anledningar. Dels är kan demens förbättras på flera sätt om den som har dement bemöts med respekt och tilltro. Dessutom går demenssjukdomar fram och tillbaka, de flesta som har någon form av demens har många klara stunder också.
Alla människor, varenda en är unik, och borde av samhället och omgivningen bemötas och betraktas som en fullvärdig människa.
Men om sanningen ska fram räknas inte äldre människor som likvärdiga med de som är mellan 25-55 i vårt samhälle. Om vi ska ska vara ärliga. I vissa situationen sorteras till och med den som är över 40 år bort. Jag vet att tidningen Expressen aldrig skulle nyanställa någon som fyllt 40 år. Det sade den person som var ansvarig för rekryteringar till en vän jag känner som fyllt 40 och som är en duktig journalist. Men nej, efter 40 räknas man inte där.
En grupp som är ännu värre utsatt än äldre är den som är dement. Äldre och dement – ja då räknas man inte alls och placeras på ett hem där man ofta inte ens får välja om man vill ha röd eller gul saft till mat.
Teun är en ung holländsk man som reagerar på detta och som rest runt i stort sett i hela världen och besökt äldreboenden och undersökt hur människor med demens blir behandlade.
Den dokumentären heter Human Forever och är så fantastisk och helt underbar – samtidigt är den sorglig eftersom det finns så mycket kvar att göra för att förbättre bemötandet för den som är dement.
Hur vi bemöter varandra här, i detta fysiska livet, är minst lika viktigt som att söka kontakt med andevärlden, tycker jag.
För programledaren Anna Lindman väntar en rejäl överraskning. Foto: Martina Iverus/SVT
Vilken besvikelse tv-serien Andarnas rike på Sveriges televion är.
Andarnas rike – en tv-serie på Sveriges television i fyra avsnitt ska skildra den så kallade andligheten i Sverige. Premiär 12 oktober 2023. En undersökning visar en stor del svenskar tror att livet i någon form fortsätter efter döden. Vi är många som hade hoppats att det äntligen kommer ett seriöst program på tv där detta skildras med respekt och öppenhet, att det äntligen kommer ett program som inte vill sprida skräck eller förlöjliga människor som är engagerade inom andliga rörelser.
Andarnas rike Bildtext: Anna Lindman och Joel Halldorf. Foto: Martin von Krogh/SVT
Tv-journalisten Anna Lindman har tagit sig an ämnet. I första avsnittet säger hon att 40 procent av de som tillfrågats i en nyligen utförd undersökning definieras som intresserade av andlighet.
På SVT beskrivs programmet så här: Andar, kristaller, hemliga sällskap och häxor är mer aktuella än någonsin. En stor del av svenskarna, särskilt de unga, tror att livet i någon form fortsätter efter döden och att många människor har paranormala förmågor. Hur är det möjligt i världens mest sekulariserade land? Anna Lindman utforskar en magisk värld i Andarnas rike.
När Sveriges Radio gjorde en undersökning om religiös tro 2017 visade resultatet att den i särklass vanligaste tro var ”nåtismen”, det vill säga att man tror att det finns nåt.
Det är många gånger vanligare än att uppge sig vara troende på kristendom eller islam och också mycket vanligare än att kalla sig ateist.
Enligt forskning på Jönköpings universitet: Endast 23 procent av den svenska befolkningen svarade att de tror på att det finns en Gud medan 53 procent av svenskarna svarade att de tror på någon sorts spirituell anda.
Nu tycker jag att ordet ”andlighet” är lite felvinklat eller ett dumt ord. Det får mig att tänka på något ogripbart. Många liksom jag tror eller till och med anses oss veta att det finns mycket mer än det vi människor kan uppfatta med våra fem sinnen. Det är inget konstigt. Att hundar har förmåga att med luktsinnet uppfatta hundra gånger mer än oss, det vet vi. Att det finns radiovågor och annat som inte vi kan uppfatta men som finns, det är logiskt. För mig är ”andlighet” helt enkelt en del av verkligheten som inte vi kan registrera lika lätt som den materiella världen men det som finns är mycket mer än vi kan uppfatta. Det torde även forskare skriva under på.
Jag hade ju önskat att tv-serien ställde lite sådana frågor och undersökte detta istället för att mest betona det kommersiella och det flummiga. Ja, allt eftersom avsnitten kommer framställs de som är engagerade i andlighet som mer och mer töntiga, som mer och mer ovetenskapliga, mer och mer löjeväckande.
Fakta: det som tv-programmet kallar andlighet har andra namn inom den akademiska världen: det esoteriska och det ockulta. Det finns seriös forskning kring det och kurser på universitet om det. Det är inte något nytt. Det esoteriska och det ockulta växte fram i Europa under 1700-talet och fick full fart under 1800-talet. Då föddes spiritualismen och teosofin, bland annat. I en del länder, som Storbritannien och USA finns hundratals spiritualistiska kyrkor.
Vi som är engagerade inom andliga rörelser vet att intresset är stort. Men tv-serien skrapar bara runt på ytan.
I första avsnittet började tv-reportern Anna Lindman med något så när öppet sinne och nyfikenhet. Men sedan drog det iväg och vi får höra om mörka krafter, andar som måste jagas bort med salvia och framför allt sätts fokus på det kommersiella. Att allt kan köpas. Jag hade förväntningar på denna tv-serie eftersom jag räknar Anna Lindman som en seriös journalist. Ok, serien är inte lika illa som TV4:s hemska skräckserie Det okända som har lyckats få ett gäng medium att jaga mörka energier, allt för att sprida skräck och få många tittare.
Jag är ledsen och missnöjd. Alla medium som jag räknar som seriösa och jag har träffat flera av de allra största – de säger alla samma sak: det finns inga andar som fastnar emellan världarna, inga andar som behöver hjälp att komma till ljuset, Hemsökta hus beror nästan alltid på energier från de människor som bor där just då. De levande kan sända ut massor av energier som sätter igång fenomen.
Andarnas rike lyfter fram mörker, farliga andar, den kommersiella biten och det flummiga.
Ja allt sådant finns inom det som kan kallas andliga rörelser. Och det finns inom alla sammanhang där människor samlas i grupper. Det finns inom traditionell religion också.
Men det finns mycket mer inom de andliga rörelserna. Så många mer seriösa som har etik och har ett sunt kritiskt förhållningssätt. Andliga rörelser är ett spretigt område.
Mediumförbundet i Sverige startades bland annat för att betona etik och ett seriöst förhållningssätt.
Lite kort ur min B-uppsats på Göteborgs universitet om bakgrund till framväxten av den moderna spiritualismen, som är en del av de andliga rörelserna. Detta är en liten förklaring om vad som gjorde att dessa nya rörelser växte fram: 1800-talets framsteg inom vetenskap och teknik påverkade människors inställning till religion. Spiritualisterna ville förena vetenskap med religion och filosofi framhåller Arthur Conan Doyle, författare till Sherlock Holmes-böckerna och en ivrig förespråkare för den moderna spiritualismen. (Arthur Conan Doyle History of Spiritualism Vol.1 and 2: s 245 ff)
Framstegen inspirerade till spiritualismens tilltro till att människor inom sig har kapacitet att bli goda och det utformades till den spiritualistiska tron på människors individuella ansvar på bekostnad av tron på Guds allmakt. Människor är inte födda med synd och behöver inte förlåtelse och nåd. Ansvaret för att förbättra sig ligger på människan själv och inte på Gud eller Jesus. Inom varje individ finns en gudomlig gnista, menar spiritualister.
Jag är besviken och missnöjd med tv-serien av många skäl och jag tycker den trampar på alla seriösa medium, healers, mediala rådgivare, schamaner med mera, som jag känner inom de andliga rörelserna.
Att det finns en existens efter den fysiska döden – det bygger spiritualismen på. Den som är spiritualist inte bara tror utan menar sig veta att det är så. Att denna existens är andar och att många av dem är demoner som vill människor illa, det bygger många skräckfilmer på. Publik älskar att bli skrämda och underhållas av övernaturliga fenomen som är läskiga. Bland de som tror på att det finns en andevärld, en existens för de som gått ur tiden, finns två läger, skulle man kunna säga.
Lite förenklat: spiritualister menar att andevärlden är ljus och där finns inga onda andar som vill eller kan skada människor. Spiritister däremot tror att det finns onda andar och kan varna för att ta kontakt med andevärlden. En del människor är bra på att förmedla kontakt mellan andevärlden och människor. Dessa människor, medium, finns i båda lägren. En del kanske egentligen inte tror på att det finns onda andar men tar ändå vara på möjligheten att tjäna lite pengar på människors rädsla och tar uppdrag att rensa hus. TV-serien Det okända är ett välkänt exempel i Sverige.
Talk To Me är en skräckfilm skapad av två australienska tvillingar Danny och Michael Philippou. Den har svensk biopremiär 28 juli 2023. Den sticker ut bland skräckfilm genom att vara intelligent och kan förstås utifrån spiritualistiska tankar om att det inte finns onda andar som kan skada oss.
Inom spiritualism brukar sägas om så kallade andar som hemsöker hus och ställer till det:
1. Det är gamla energimönster som går igen och upprepas. Eftersom allt är energi kan energier stanna på en plats. Då är det alltså inte någon ande som går där utan bara energier som upprepar sig och inte kan skada någon. Energier som kan fås bort och som en del andeutdrivare tjänar pengar på att göra stor affär av.
2. Det kan vara en vän eller anhörig från andevärlden som försöker få kontakt och vill säga något. Men det är väldigt sällan det är så, för andar varken kan eller vill göra människor illa.
3. Energier från människorna som bor där och i synnerhet från tonåringar. Människor kan sända energier och påverka saker och ting. Människor kan ha starka energier som till och med får tavlor att trilla ned. Tonåringar har många känslor och energier som far runt inom dem. Det är alltså inte onda andar eller demoner som far runt i huset eller som tar plats i tonåringarna.
Det är alternativ 3 som skildras väldigt starkt i filmen Talk To Me. Att upplevelser av skrämmande andar och demoner också kan bero på hallucinationer på grund av droger eller psykiska sjukdomar är förstås också möjliga förklaringar.
Handlingen kretsar kring ett gäng kompisar i tonåren som har hittat en metod som ger dem kontakt med andar. Kompisgänget har fått tag på en porslinshand som under porslinet innehåller en hand efter ett medium som dött. Handen har övernaturliga krafter och är som en bro mellan de dödas existens och de levande. Genom att röra handen kan de få kontakt med andar. De har dock fått regeln att den tid de släpper igenom andarna får inte vara längre än 90 sekunder. Om de låter anden vara där längre tid kommer den att ta över människan. Självklart händer det att någon låter det pågå längre än 90 sekunder. Det vore ingen skräckfilm annars.
Det intressanta med denna film för den som är intresserad av medlemskap eller spiritualism är två aspekter. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är tonårstjejen Mia som sörjer sin mamma som gått bort. Det är en sorg som inte bearbetats eller hanterats utan fått växa vilt inom den unga tonåringen Mia. För henne blir denna lek med kontakt med de döda viktig eftersom hon hoppas få kommunicera med sin mamma. Medium som följer etiska regler är försiktiga med möten med sörjande och ska vara noga att inte skrämma upp dem. Men den mest intressanta aspekten är att det är just ungdomar som sätter igång alla fenomen. Ungdomar som har massor av hormoner och energier som far runt inom dem. Att sådana energier kan ta gestalt fysiskt och skapa yttre fenomen är en vanlig förklaring till spöken och andra händelser i hemsökta hus,
Så om du är intresserad av spiritualism och etiskt medlemskap kan Talk To Me ge ne hel del att diskutera kring.
Filmen är en långfilmsdebut av två tvillingar, Danny och Michael Philippou, från Australien.
Talk To Me hade världspremiär på Adelaide Film Festival, och valdes därefter ut för till Sundance-festivalen där den hyllades av bland andra Jordan Peele, Ari Aster, Steven Spielberg och Stephen King. Det ska bli intressant att följa deras filmer, för det kan inte vara ren slump att denna film så träffsäkert skildrar hur just ungdomar och en sörjande ung tonåring kan sätta igång fenomen.
Idén om att det finns demoner, onda andar, som kan ta människor i besittning, finns inom många religioner, bland annat inom katolska kyrkan, som till och med har en särskilt tjänst för en präst som är andeutdrivare, en exorcist. En av de mest kända exorcisterna Fader Gabriele Amorth (som spelas av Oscarbelönade Russell Crowe) skildras i filmen The Pope’s Exorcist – där han säger att det är extremt sällan de är demoner. Oftast är hans uppdrag att vara psykologisk för att få den plågade att släppa sin demonlika beteende. Kulturbloggens recension av The Pope´s Exorcist.
Om filmen Talk To Me
Svensk biopremiär 28 juli 2023
Regi och manus Danny och Michael Philippou
I rollerna Miranda Otto, Sophie Wilde, Joe Bird, Marcus Johnson och Alexandra Jensen
Om spiritualism
Två tonårsflickor, Kate och Margaret Fox i Hydesville i USA, hävdade 1848 att de kunde kommunicera med en död man genom knackningar i väggen på ett hus. Detta väckte stor uppmärksamhet och systrarna Fox turnerande runt om i världen med seanser där de påstods kommunicera med andar. Systrarna fick många efterföljare och denna explosion av medium och seanser mynnade ut i rörelsen den moderna spiritualismen som i många länder startade kyrkor och kallade sig religion. I Storbritannien och i USA finns idag hundratals kyrkor som kallar sig spiritualistiska. Spiritualism och att kommunicera med avlidna nådde också Sverige men här valde de flesta som kallade sig spiritualister att organisera sig i föreningar och inte i kyrkor.
Skillnad mellan spiritism och spiritualism
En skillnad mellan spiritism och spiritualism har med onda andar att göra. Spiritismen uttalade redan från start en tydlig tro på reinkarnation och en tro att onda andar existerar och varnar för att ta kontakt med andevärlden.
Allan Kardec, en fransman som tog intryck av systrarna Fox, har skrivit flera skrifter om kontakt med andevärlden och menade sig kunna slå fast att det är andar som ligger bakom fenomenen. Kardecs teorier och skrifter där han för in onda andar fick efterföljare framför allt i Frankrike och i Sydamerika och där kallas den rörelsen för spiritism.
Författaren och journalisten Anita Goldman skrev i Dagens Nyheter i början av sommaren att LSD-tripper ledder till en andlig förståelse av världen.
Det Anita Goldman uttrycker visar på en stor okunnighet om vad är andlighet är.
Goldman vill få droger som LSD att bli tillåtna i Sverige. Hon skriver: I inget annat land jag tillbringat lång tid är synen på sinnesutvidgande droger så snäv och otillåtande som i Sverige. Kanske bör den restriktiva svenska inställningen ses i ljuset av protestantismens betoning av arbetsmoral och nytta över mystik och andlighet.
Jag är högst tveksam till att droger som LSD är särskilt hyllade runt om i världen. Jag ifrågasätter hennes påstående. Men oavsett det så finns det mycket i andra länder som vi kanske inte vill ta efter. Många länder har betydligt mer diktatur från staten. Många länder har dödsstraff. Är det något att eftersträva? Allt är inte bra på andra sidan bäcken. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.
Goldman menar att med drogerna kan man överskrida en gräns mellan sitt begränsade mänskliga medvetande och det större universella, mellan jaget och miljön, mellan varseblivningen och språket. Upplevelsen kan – i den bästa av världar – innebära ett slags kunskap som varken lärs ut i skolor eller i barndomshem.
Hon har en enda liten sak rätt: Det finns oändligt mycket mer i världen och i tillvaron är vi kan uppfatta med våra sinnen. Utan tvekan består världen av saker och fenomen som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, det inser nog alla utan förstockade fundamentalistiska ateister. Det räcker att ta hundar som exempel. De kan med sin nos uppfatta oändligt mycket mer än vi kan. Det är något vi inte kan uppfatta men ändå finns det ju. Det är samma sak med mobiltelefoner och Internet. Jag kan varken se eller uppfatta hur det fungerar men jag kan använda mig av det. På samma är det med andlighet. Att ha kontakt med något utanför våra fem sinnen varken mystiskt eller särskilt ovetenskapligt. Det är vad andlighet handlar om. Fenomenen finns men vi kan bara inte registrera dem med våra sinnen. Vem förnekar att kärlek finns? Hur definierar detta med våra sinnen? Det finns något med kärlek vi inte kan mäta även om vi kan mäta mycket av vad som händer i människor känslomässigt. Principen ”allas lika värde” är inget vi kan ta på eller mäta med våra sinnen men ändå är det något de flesta skriver under på. Det är något vi inte kan ta på men som ändå påverkar oss.
Droger som LSD försätter oss inte i kontakt med denna verklighet som finns utanför våra sinnen. Andlighet handlar om att söka denna verklighet på olika sätt. Medlemskap, telepati, tarotkort, healing, olika religioner, filosofi, litteratur, fantasi, naturen … Vägarna är många för att upptäcka mer än vad vi rent akademiskt vetenskapligt kan mäta. Droger isolerar människor i sina egna hallucinationer istället för att öppna dem för det andliga och de krafter i existensen som för oss närmare varandra och som ger ljus och medmänsklighet och kärlek.
Helt klart vet hon inte vad andlighet är. Hon har aldrig varit med på en fysisk seans, det är jag helt säkert på. Hon har inte upplevt transmediumskap, det är uppenbart. I så fall skulle hon inte häva ur sig sådana dumheter. Andlighet hör inte på något sätt ihop med droger eller att försätta sig i tillstånd framkallade av droger.
Fysiskt mediumskap är rätt sällsynt idag, men det finns. Det är medium som är så öppna för en dimension utanför våra sinnen och som kan visa sig genom mediet: deltagare i fysiska seanser kan få höra anhöriga som gått ur tiden tala genom mediet eller genom olika saker som finns i seansrummet. Anhöriga som gått ur tiden kan visa sina ansikten. I transmediumskap kan existenser utanför vår dimension tala genom ett medium som är i trans. För den som inte upplevt något sådant låter detta väldigt konstigt. Jag är medveten om det. Men inte desto mindre har jag och en del andra jag känner fått uppleva detta. Och det fungerar inte om den som är medium eller någon av deltagarna använder droger. Med droger uppnår man falska hallucinationer. Så nej, med LSD eller andra droger uppnår vi inte andlighet.
Andlighet öppnar oss människor för visdom och förståelse för att vi alla är en del i samma universum och att vi hör ihop. Andlighet ger människor tröst i sorg och hopp. Världen och samhället behöver mer andlighet. Andlighet som är jordad, som gör att vi ser denna världen och försöker föra in mer kärlek och healing här och nu. Men det uppnås inte genom att människor isolerar sig med droger för att fylla sitt ego med falska upplevelser. Att droger dessutom dödar, att det ger starka beroenden som får människor att ta överdoser är ett faktum. Hundratals, framför allt unga, dör av överdoser i Sverige varje år. Om dessa unga istället fick uppleva äkta andlighet utan droger skulle många liv kunna räddas. Andlighet behövs men inte LSD.
Fakta om Anita Goldman:
Anita Goldman, född 1953 i Göteborg, är en svensk författare och journalist. Hon har publicerat en lång rad skönlitterära verk, men även saklitteratur. Hon var under flera års tid kolumnist i Aftonbladet och medverkar med kulturjournalistik i Dagens Nyheter.
Handlingen kretsar kring ett gäng kompisar i tonåren som har hittat en metod som ger dem kontakt med andar. Kompisgänget har fått tag på en porslinshand som under porslinet innehåller en hand efter ett medium som dött. Handen har övernaturliga krafter och är som en bro mellan de dödas existens och de levande. Genom att röra handen kan de få kontakt med andar. De har dock fått regeln att den tid de släpper igenom andarna får inte vara längre än 90 sekunder. Om de låter anden vara där längre tid kommer den att ta över människan. Självklart händer det att någon låter det pågå längre än 90 sekunder. Det vore ingen skräckfilm annars.