Vad är en människas värde?
I vårt västerländska, så effektiva samhälle, är det många människor som inte räknas med, som mer eller mindre placeras på undantag. Till exempel gäller det äldre människor och om det dessutom har någon demenssjukdom tappar de helt värde från samhället. Det är sorgligt och bedrövligt av många anledningar. Dels är kan demens förbättras på flera sätt om den som har dement bemöts med respekt och tilltro. Dessutom går demenssjukdomar fram och tillbaka, de flesta som har någon form av demens har många klara stunder också.
Alla människor, varenda en är unik, och borde av samhället och omgivningen bemötas och betraktas som en fullvärdig människa.
Men om sanningen ska fram räknas inte äldre människor som likvärdiga med de som är mellan 25-55 i vårt samhälle. Om vi ska ska vara ärliga. I vissa situationen sorteras till och med den som är över 40 år bort. Jag vet att tidningen Expressen aldrig skulle nyanställa någon som fyllt 40 år. Det sade den person som var ansvarig för rekryteringar till en vän jag känner som fyllt 40 och som är en duktig journalist. Men nej, efter 40 räknas man inte där.
En grupp som är ännu värre utsatt än äldre är den som är dement. Äldre och dement – ja då räknas man inte alls och placeras på ett hem där man ofta inte ens får välja om man vill ha röd eller gul saft till mat.
Teun är en ung holländsk man som reagerar på detta och som rest runt i stort sett i hela världen och besökt äldreboenden och undersökt hur människor med demens blir behandlade.
Den dokumentären heter Human Forever och är så fantastisk och helt underbar – samtidigt är den sorglig eftersom det finns så mycket kvar att göra för att förbättre bemötandet för den som är dement.
Hur vi bemöter varandra här, i detta fysiska livet, är minst lika viktigt som att söka kontakt med andevärlden, tycker jag.
