En betraktelse: Korten vi inte slipper undan

Liten betraktelse om korten vi inte slipper undan – och om andlighetens självförverkligande.

I sammanhang med människor som är intresserade av andlighet förekom ofta tanken eller budskapet att vi alla, var och en, kan förändra vårt liv, om vi inte är nöjda. Det är både sant och inte sant.

Vi kan påverka vår situation genom vårt sätt att bete, vårt sätt att tänka. Ja. Men vi kan inte påverka allt i alla situationer. En del säger att bara vi tänker rätt blir vi inte sjuka. Tänker vi rätt blir vi lyckliga.

Men livet har sina förutsättningar. Vi är människor. Det betyder att vi åldras. Hittills har ingen levt i samma kropp i evighet. Däremot betyder döden bara en port till ett annat sätt att existera. Om vi sedan kommer tillbaka i fysiska kroppar på jorden eller existerar på annat sätt, det kan vi bara ha tankar om, ingen är hundra procent säker på hur det blir. Det finns många som säger sig veta. Att livet är evigt, att döden bara är en port, det känns dock väldigt tryggt att säga. Det har jag fått så många bevis från andevärlden på genom olika medium.

Men jag tror det finns en fara i det budskapet som många inom nyandligheten gärna basunerar ut: att vi kan uppnå precis allt vi vill bara vi tänker rätt.
Vi kan inte hindra att saker drabbar oss. Vi är en del i ett sammanhang, i ett samhälle, i en värld, där andra tar beslut som påverkar oss. Vi åldras. Andra åldras. Sjukdomar härjar. Olyckor händer. Och det finns mycket som far runt i vårt psyke och som påverkar oss. De här tre tarotkorten, Stavar 9, Tornet och Svärd 5 handlar om förändringar och utmaningar och svårigheter. Stavar 9 talar om någon som kämpat men blivit sårad. Att kampen kan framgång med det kostade också något. Kortet i mitten är Tornet som handlar om att någon stor omvälvande förändringar har skett eller kommer att ske. Kanske beror det på att Tornet inte var byggt på stabil grund. Kanske var det blixten som slog ned och inget någon kunde stoppa. Livet är sådant ibland. En kraftig förändringar rycker undan mycket för oss, gör vår grund ostabil. Efteråt, på sikt, kan förändringar vara något vi lärde oss av, men just när det pågår kan vi inte undvika att känna oro, kanske ångest, kanske ilska, kanske bitterhet kanske sorg. Det är OK. Vi är människor, vi får känna sådana känslor. Vi behöver inte trippa rund ständigt glada och nöjda.

Svärd handlar om någon som varit i en utmaning, i någon form av kamp. En del har inte klarat sig igenom men den som står där och betraktar förödelsen på avstånd har tagit sig igenom. Livet har dessa aspekter också. Ibland får vi acceptera att livet inte är en dans på rosor ständigt. Det ligger en seger i att acceptera sig själv och det som hänt, också.